Jag har känt mig riktigt riktigt seg i några dagar. Arg och omotiverad till det mesta.
Tack och lov vände det idag. Tog en liten promenad med Alf och Krut efter frukost. Livet känns alltid bättre när jag kommer ut.
Vi hängde lite i en skogsdunge bredvid skidbacken utanför oss. Så skönt och mysigt att bara sitta där och titta på Alf och Krut som gick runt och upptäckte omgivningen.
När Alf bestämde sig för att promenera hemåt igen så gick vi och käkade frukt på altanen.

Efter lunch kom Calles mamma på besök. Hon körde upp igår och ska vara uppe ett par veckor eller så. Vi tog en kaffe på altanen och sedan tog hon med sig Alf på en promenad så jag kunde fixa med annat. Vi är inte direkt bortskämda med barnvakt här med tanke på att våra föräldrar bor 60 mil bort så det känns väldigt lyxigt att få lite tid för sig själv.

Efter middagen påstod Calle att jag var sävlig och tvingade ut mig på en skidtur. Ja, jag kunde ju inte riktigt säga emot då både han och jag vet att jag alltid är piggare och gladare när jag tagit mig ut plus att det var en riktigt fin vårkväll.
Så jag tvingade på mig träningskläder, tog skateskidorna och drog ut. Redan efter tio meter kände jag mig pigg och lite lycklig.
Nypistade spår, vindstilla och kvällssol. Helt underbart. Fick vårkänslor och åkte en runda på 7,5 km. När jag kom hem hade jag energi kvar så jag passade på att styrketräna lite.
Som sagt, livet känns alltid bättre när jag kommit ut.

Jag och grannens hund, Bob.