Igår drog jag och Karin ut efter frukost på en löprunda upp till Lillvalstoppen. Ett av våra små fjäll här i byn (861 m.ö.h.).
Alltid tungt att starta i uppförsbacke och sedan bara springa uppför i 4,5 km. Det känns som att man aldrig får en chans att komma in i andra andningen.
Men direkt när vi kommit upp till toppen kände jag mig nöjd och full av energi. Fick lust att springa upp en gång till men vi var rätt nöjda när vi sprungit ner igen.
Då drog vi till Hensjön och kallbadade som belöning.

Jag älskar att springa i fjällmiljö!
Det är något speciellt med det. Ibland hatar jag det för att det kan vara så förbannat tungt och jobbigt, plus att man alltid blir dyngsur om fötterna. Men kanske just därför jag också älskar det. För att det alltid är en utmaning med alla branta backar och trixig terräng vilket såklart är väldigt bra för kroppen.
Plus att luften är så frisk, vyerna är milslånga och man är nästan alltid själv. En riktig lisa för själen.

Jag är fortfarande en fjällöpningsamatör men målet är att springa en fjällmara om inte alltför lång tid.

På väg upp
Ovanför trädgränsen
Uppe på toppen
Nere vid Hensjön
Jag och Bob (Karins hund)

Vi har sagt att det vore kul att springa uppför Åreskutan en gång innan snön kommer. Börjar bli knappt om tid då snön ofta kommer tidigt här, speciellt uppe på fjället. Lite snö går ju, men att pulsa i en halvmeter snö kan bli lite tungt.
Det är bara att träna på så ska det nog hinnas med!

Tidigare i veckan på myrmark. Man får inte vara rädd för blöta fötter.
Posted in Uncategorized