Morgonpromenad

Imorse lämnade Calle Alf på förskolan.
Vi tänkte att det kanske skulle gå lättare med tanke på att han är inne i någon jättemammig fas.
Det verkade gå bra vilket känns som en lättnad.
Själv tog jag en timmes morgonpromenad med Krut. Vindstilla, lite sol och minusgrader så jag lätt kunde gå på skaren. Ibland är det så skönt att bara gå och gå. Själv med sina egna tankar utan att möta en människa. Känslan när jag inte vill gå in utan snarare drömmer om att packa ner ett tält, lite mat och fortsätta gå långt bort för att stanna i ensamheten några dagar.



Känner mig lite sorgsen idag vilket jag egentligen kanske inte borde. Ska snart börja jobba och jag kan inte låta bli att tycka det känns jobbigt att Alf ska gå längre dagar på förskolan. Jag förstår att det säkert är jättebra och nyttigt för honom men jag har aldrig förstått grejen med att skaffa barn och sedan knappt hinna vara med dom. Småbarnstiden går fort och jag vill inte missa den.
Även om det ibland är sjukt krävande med ett litet barn med all sin envishet och konstanta gränstestning så är han min allra största kärlek och jag saknar honom varje minut han är ifrån mig.
Får försöka tänka att han har roligt där med all lek och små kompisar.

Spillevinken